
25 dec. 2025
1 min läsning
De senaste tio åren har andelen svenskar som ger till välgörenhet sjunkit samtidigt som både behoven och kostnaderna ökar. Människors generositet är samhällsbärande, men när givandet upplevs som ett tvång vill färre ge. Resultatet är att livsviktig hjälp riskerar att utebli.
Allt färre svenskar donerar regelbundet till välgörenhet. Andelen som ger minst två gånger per år har sjunkit från 60 till 50 procent det senaste decenniet, särskilt bland unga. Samtidigt har ideella organisationer blivit allt viktigare för att fylla luckor i välfärden – från kvinnojourer till cancerforskning. Men givandet har förvandlats från glädje till plikt, något vi tiger om och känner ångest inför. Ständiga telefonsamtal och påknackningar urholkar relationen mellan givare och organisationer, och nio av tio svenskar upplever dessa kontakter som negativa.
För att vända trenden krävs ett skifte i hur vi ser på generositet. Svenskar efterfrågar bättre insyn i hur gåvor används, enklare sätt att själva hitta och välja organisationer, samt en tydlig överblick av det egna givandet. När vi tillåter oss att känna stolthet över vårt givande – precis som vi är medvetna om vår konsumtion – kan generositeten bli lika naturlig som att handla. Då blir våra gåvor ett manifest av de värden vi vill se i morgondagens samhälle.
Philip Börjesson, vd och medgrundare, Samfora
Läs hela debattartikeln på DN